Jag kan flyga, jag är inte rädd
I somras fick jag testat om vingarna bar och jag måste säga att det gick över förväntan. Jag kunde ha kraschlandat nånstans i Visbys utkanter med en bucklig självkänsla och ett par borttappade landningshjul. Istället seglade jag in och landade mjukt och fint, med skräckblandad förtjusning, på gräsmattan i Drottens ruin.
Men hur kommer man vidare? Jag stämde träff med en vän för att prata om hur det är att driva egna projekt. Höra hur hon har gjort, vart man ska vända sig och vad man kan tänka på. Vi pratade om vilka vägar som är bra och vilka som är sämre, hur man ska lägga upp planen och vad man ska fokusera på.
Men oavsett, så är det viktigaste av allt att tro på det man gör.
Jag kan flyga.
